Saknar så himla mycket att bara prata med honom. När man kommer hem till en tom lägenhet och känner sig lite ensam och saknig. Så man ringer honom, och så fort man hör hans trygga, välbekanta röst så känns det lite bättre. Vill kunna ringa honom och prata om tv-serier, middagsval, jobb och om hur mycket man tycker om varandra. Hur fint det ska bli att ses i helgen. Men vi kommer aldrig mer att ha en helg tillsammans. Inte ens en vanlig vardagkväll. Inte ens ett telefonsamtal. Sjukt.