Igår var världens sötaste Lisa på tillfälligt besök från London, det skulle ju såklart firas! Först fikades det i Gamla stan med henne, Sandra, Rebbe och Amanda, sen sprang jag runt och panikletade i diverse butiker efter en 60-talig klänning (ska på old school-partaj imorgon). Kom dock på att jag hade en passande klänning hemma så det var ju chill. Åkte hem, bytte om och mötte sen upp dom andra igen för att äta middag. Vi hamnade på en mysig liten thailändsk restaurang med världens gulligaste servitris och stört god pad thai gai <3 Hade livliga diskussioner om migrationspolitik, knäppa jobbsituationer och annat viktigt. Mätta och nöjda satte vi därefter kursen mot Baba Sonic. Köpte whiskey sours, hade märkliga konversationer med främlingar och dansade tills svetten rann. Och trots mitt ganska så kassa utgångsläge så hade jag förvånansvärt kul!

Idag är humöret desto sämre. Har gråtit och skrikit konstant i en halvtimme och nu ömmar både hals och ögon. Är så jävla ledsen och vet inte hur jag ska lyckas ta mig igenom alla dessa kommande dagar av ständig ångest, saknad och förtvivlan. Det här är det absolut värsta jag någonsin varit med om i hela mitt liv, 10 000 gånger värre än skilsmässan. Förr eller senare går det över, men man vill ju gärna veta hur jävla lång tid det ska ta. En månad? Ett halvår? Flera år?