Hade tre fina vänner på besök igår. Fick choklad, geléhjärtan och hårda kramar och sen byggde vi en koja av filtar, pratade massor, drack te, tog otaliga bilder i photo booth,  kollade på Den bästa sommaren (hade dock glömt att hotell-pianisten heter Jack, det sved lite...) och somnade till The Grudge. Hade varit den ultimata tjejkvällen om det inte vore för att mitt hjärta är så jävla krossat, söndertrasat och total-kvaddat. Är kaos i hela hjärnan och jag förstår fortfarande inte ett skit, ärligt talat. Eller okej, lite förstår jag kanske, jag förstår varför, men det är ju så jävla fel. Det ska inte vara såhär.  Kroppen skriker efter honom konstant och platsen bredvid mig i soffan känns så ekande tom. Det är ju han som ska sitta där. Vill kunna andas normalt igen.