Ibland, när jag tänker på att jag aldrig kommer få hålla honom i handen längs Dubrovniks gator i kvällssolen, och aldrig kommer få vakna upp bredvid honom i ett stekande varmt sovrum i den där dödsfina lägenheten vid havet som vi skulle ha hyrt, då gör det så ont i mig att det känns som att jag ska gå sönder. Det är ju dom där små sakerna som svider mest.