"Om han verkligen älskade dig så mycket som han sa att han gjorde, då skulle han inte ha lämnat dig när du behövde honom som mest."
Och ja, det är kanske sant. Det kanske är bäst såhär.

Men jag är så rädd att han har förstört mig. Att han har tagit sönder någonting inuti mig som inte går att laga. Att jag aldrig mer kommer kunna känna tillit till någon igen. 

En del av mig hatar honom för att han har gjort såhär. Och för att han lät mig gå och hoppas fram tills nu att det fanns en liten, liten chans att allt skulle lösa sig mellan oss. Det var väl inte avsiktligt kanske, men han kunde ju ha varit ärlig från början och sagt som det var. Att han inte vill ha mig längre. Men idag fick han mig istället att hoppas ännu mer, för att sedan bryta ner mig totalt. Varför ens fråga hur jag mår om han ändå inte vill veta av mig? Blir så jävla arg.