Som att vara liten på lågstadiet och inte veta hur man gör för att skaffa kompisar. Vad man ska säga och göra för att få vara med. Dom skrattar och har roligt åt något som man har missat. Pratar på ett språk man inte förstår. Lite så känns det. Han blir liksom vuxen på riktigt i sommar och jag har inte längre ett skit med det att göra. Han ska supa och festa med sitt gäng (antar jag) och jag kommer inte vara delaktig, får inte. Känns skitkonstigt. Fel.