Jahapp. Då har det nya året börjat då. Första dygnet på 2014 har på många sätt varit fantastiskt, men samtidigt katastrofalt. Har fuckat up allt så jävla mycket och satt mig själv i en situation som jag verkligen inte har någon aning om hur jag ska lösa. Vet inte ens vad jag själv känner, om jag borde ha dåligt samvete och känna mig som en vidrig människa, eller om jag faktiskt borde stå upp för mig själv istället. Just den här gången kanske det inte är jag som borde behöva kliva åt sidan. Men som sagt, jag har ingen jävla aning. Är så förvirrad. Om den här skadan aldrig kan repareras så var det kanske inte värt det. Fast samtidigt. Jag ville ju så mycket. Tror aldrig att jag har velat någonting så mycket i hela mitt liv tidigare. Tillät mig själv att känna och sen var det liksom kört.
London är så himla snart men just nu känns det märkligt avlägset. Och ganska jobbigt. Det blir en anledning att lämna allt och få en nystart men samtidigt var det ju absolut inte den här typen avslut jag vill få. Det är så mycket som har gått sönder och som kanske aldrig mer blir helt. Kommer inte kunna sova överhuvudtaget i natt.
Men det finns också nånting i allt det här som är rätt fint. Jättefint till och med. Kanske inte borde vara glad över det just nu i och med att det mesta är åt helvete i övrigt, men jag tänker vara glad ändå. Och vägrar känna skuld över det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar