Dag 4
Söndagen var en himlans fin dag, eftersom jag och Johannisen fick sällskap av fyra andra: Johannas kompis Daniel från Norge, Lisa och hennes Robin, och så Rebbe som numera ska bo i London och fick checka in på samma hostel som oss innan hon hittat fast boende! Wieeee <3
När alla var samlade inhandlade vi öl och vin och styrde stegen mot St James' park i Westminster. Sen satt vi där i timmar och bara chillade järnet, lyssnade på musik och hade det bra, typ sådär som man borde göra varje söndag (eller varje dag). Så jäkla mysigt.
När det blev kväll drog jag, Rebbe, Johanna och Daniel tillbaka till hostelet för att byta om och fixa. Rebbe var tyvärr sjukling och gick därför och la sig ganska direkt, men vi andra ville ut på äventyr i natten! Förade med billig öl på trottoaren, hade deeptalks och var hyfsat packade när vi slutligen hade bestämt oss för en destination och var redo att hoppa på nattbussen. Fabric fick det bli, en populär techno-klubb som dock visade sig vara rätt onajs när vi väl kom dit. Dyrt inträde, icke-dansant musik och dessutom var det så mörkt att man knappt kunde se någonting. Gjorde dock det bästa av kvällen ändå genom att driva med alla creeps och lura till oss cigg i rökrutan.
Dag 5
Jag och Johanna lyckades, i vanlig ordning, inte sega oss upp ur sängarna förrän någon gång efter lunch (måste bli bättre på det tills nästa gång, helt klart). Men när vi väl gjort det mötte vi upp Daniel i lobbyn och gick ner till tågstationen där vi käkade grillade mackor och drack frappuccinos på Café Nero, samt försökte vakna till lite mer. Resten av dagen bestod huvudsakligen i att jag och Johanna (mest jag) släpade med Daniel till diverse klädaffärer (stackarn roade sig bäst han kunde som ni kan se på bilden ovan). Jag hittade dödsfin jeansjacka på second hand, de perfekta jeansshortsen med hög midja, en croptop, samt mina absoluta drömskor inne på Topshop. Smått extatisk över mina fynd åkte jag hem till The Crown nångång vid sex-tiden, medans Johanna och Daniel gick på bio. Tog en snabb dusch och bytte om, sen hängde jag mig kvar ute på verandan ett tag och tog några cigg med en mycket snygg, mörklockig bartender vid namn Jake som jag inte sett tidigare. Hade jag gjort det hade jag ju naturligtvis tagit cigg med honom för länge sen. Hvlfkmvlkgbmdflö, grönaste ögonen och gulligaste leendet ever, dör. När Rebbe ringde och sa att jag skulle möta henne, Lisa och Robin på en pub i Camden var jag ju dessvärre tvungen att dra därifrån, ville INTE haha.
Menmen, kvällen vart kalasfin ändå. Drack cider med mina små vänner på ett jättecozy ställe som hette Harley's Arms, pratade om allt och inget och var på ett ganska så strålande humör. London i mitt hjärta asså, vill bo där nu nu nu!!
Sen skulle ju då jag och Rebbe försöka ta oss hem till hostelet. Det gick väl sådär. Eller snarare: det gick inte alls. Londons nattbussar är en total mardröm, vill jag lova. Sprang fram och tillbaka mellan busskurerna, frågade ca sjuttielva personer om hjälp och lyckades dessutom åka åt fel håll två gånger. Därav kände vi oss ungefär som på bilden ovan. Lyckades dock finna en viss komik i det hela eftersom Rebbe tappat rösten till följd av sin förkylning, varpå vi fick kommunicera med hjälp av ritblock och penna under hela den 3 timmar (!!!!) långa hemfärden. Jaa, vad ska man säga... Antingen så är vi sämst på att hitta eller så är det helt enkelt bussarna som är cp, eller kanske lite både och. Vi kom i alla fall hem till slut, en smula traumatiserade och förfrusna men med livet i behåll. Gick och la oss omedelbums med hopp om bättre flyt nästa dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar