Nu har jag varit tillsammans med den här rufsiga halvbritten i över fem månader och är ändå kärare än nånsin. Vi har i princip suttit ihop med varandra de senaste veckorna och delat säng nästan varje natt. Nu ska jag vara utan honom i ett dygn, och ett dygn är verkligen inte mycket men jag vet ändå inte riktigt hur jag ska överleva. Ganska knäppt egentligen att vi inte tröttnar på varandra med tanke på all tid vid spenderar tillsammans. Men jag får liksom aldrig nog av honom. Fuck vad jag älskar att vara kär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar