Jag höll stadigt men jag tappade taget

Gårdagen var rörig. Började bra eftersom jag vaknade bredvid världens finaste kille, fortsatte att vara bra tills han åkte hem och sen hände allting lite på en gång. Först berättar pappa just det där som jag absolut inte ville höra, som jag har varit så jävla rädd för, sen ringer mamma och gråter i telefonen och är totalnere som vanligt (nästan som om att hon visste. Men hon vet ingenting ännu och jag vågar inte berätta något. Men hatar att behöva ljuga om det, hon lär väl hata mig när sanningen kommer fram). Och senare på kvällen får jag ett väldigt oroande telefonsamtal från Jack som leder till magont och skakiga ben. Verkar ha löst sig med det dock, tack och lov, men det där andra sitter fortfarande kvar och skaver. Vet inte  om jag är arg eller ledsen eller besviken eller likgiltig, kanske lite av varje. Jobbigt är det hur som helst, och jävligt förvirrande.