Snälla säg inte mer, det räcker

Åh Gud. Nu blir det sådär svårt och jobbigt igen. Klarar inte riktigt av det. Jag borde vara glad, borde dansa runt i hela huset och jubla för vem vill inte vara den som kan få någon att känna sådär? Är nog ganska rädd, trots allt. Vet inte alls hur jag ska hantera det här. Hetsar säkert upp mig för ingenting dessutom. Det borde ju inte spela någon roll, inte egentligen. Men det gör det dessvärre, för det som en gång i tiden var så hundraprocentigt okomplicerat har plötsligt blivit till en jävla härva som jag inte orkar reda ut. Imorgon kanske jag orkar. ÅÅÅÅÅH måste jag vara så förbannat svag hela tiden??!